Ibland äter jag sånthär
◊ Tagliatellapasta med en cremefraiche-röra på stekta tomater, spenat, lite citron, riven ost och krydda efter smak. (Lakto-veg)
◊ Matthias gjorde hemlagad potatismos, medan jag gjorde hemlagade lins-och morotsbiffar med en touch av citron. Lite broccoli med flingsalt över + creme fraiche. (veganskt, utom moset)
◊ Spenatlasagne med potatis, krossade tomater, ingefära och halloumi/ost överdrag. (Lakto-veg)
"morsdag"
Idag är det (Mors)yayadag. Ett begrepp jag har hittat på, då Yaya (min fars exfru) som funnits i mitt fysiska såväl som emotionella liv, mer än vad personen vars mage jag spenderade 9 månader i, har gjort. Yaya heter egentligen Sofia, är 12år äldre än mig och skulle mer troligt kunna vara min storasyster än mamma. Och eftersom att det där är så krångligt att förklara, så kallas hon bara Yaya. Hon är en Yaya.
Jag skulle kunna skriva hur många rader som helst utan att kunna avrunda det, om jag ska förklara vilken viktig person hon är i mitt och mina syskons liv. Därför är denna dagen hennes och inte min så kallad mamma. Jag menar, det var henne jag ringde med panik i kroppen, som 12åring o precis hade fått mens. Det var hon som tröstade mig när jag drunknade i mina tårar varje kväll, över den där första obesvarade kärleken. Det var hon som gick på mina föräldramöten/utvecklingssamtal. Det var hon som såg när den där depressionen 2011 kvävde mig och försökte hjälpa mig. Det har alltid varit hon. Och för det är jag tacksam över att jag har en sådan jävla tur.
Detta är ett exempel på att blod inte är tjockare än vatten och att en kärnfamilj inte alltid har utseendet av en mamma och pappa. Och att ha en Yaya i sitt liv, är tusen gånger bättre än att ha en mamma i sitt liv.
Jag skulle kunna skriva hur många rader som helst utan att kunna avrunda det, om jag ska förklara vilken viktig person hon är i mitt och mina syskons liv. Därför är denna dagen hennes och inte min så kallad mamma. Jag menar, det var henne jag ringde med panik i kroppen, som 12åring o precis hade fått mens. Det var hon som tröstade mig när jag drunknade i mina tårar varje kväll, över den där första obesvarade kärleken. Det var hon som gick på mina föräldramöten/utvecklingssamtal. Det var hon som såg när den där depressionen 2011 kvävde mig och försökte hjälpa mig. Det har alltid varit hon. Och för det är jag tacksam över att jag har en sådan jävla tur.
Detta är ett exempel på att blod inte är tjockare än vatten och att en kärnfamilj inte alltid har utseendet av en mamma och pappa. Och att ha en Yaya i sitt liv, är tusen gånger bättre än att ha en mamma i sitt liv.
