Jag måste göra något med mig själv, göra något som får mig på rätt spår. Måste börja stå upp för mig själv och hålla mitt jävla huvud högt. Så högt att ingen fattar att det är jag som står där.
På torget i ett par slitna sneakers och stentvättade jeans med ett stort hål i vänstra knät.
Korta spretiga håret, med en sunkig mössa ner pressad över skiten.
Blicken riktad framåt och den där glimten, glimten i ögat syns på långa vägar.
Hon finns och det är ingen som missar det. För hon är synlig för hela offentligheten, vet du varför?
Jo, det lyser om henne. Hela hennes framtid och beslutsamhet syns på henne...Man ser inga exakta detaljer utan man ser att den bara finns där.
Det är som att hon var född med allt det där påklistrat på henne.

Och allt det här ska ske nu.
Precis nu, denna dag, timma, minut, sekund
Precis denna stund.