En dikt jag skrev till en vän.

Med huvudet fyllt med allt från ord till tecken
och pennan i vässat tillstånd
skapar du det verk som fastnar
de gror in i mig, i alla
stannar - permanent

bakom varje ord finns det hundratals till
det är som att punkten inte existerar
det tar inte slut
allt som bildas är bottenlöst
men meningsfullt

jag vet inte hur jag ska förklara
för orden jag läst har kidnappat
orden jag vill uttala
och jag kan fortsätta hur länge
som helst, för punkten
existerar fortfarande inte
precis som i dina texter

________________________________________
Har bara suttit o glott hela dagen. Ska fortsätta med det också...
km.