Jag sitter vid min skolbänk, jag kan verkligen inte koncentrera mig på skolarbetet. Helt seriöst. Jag kollar på alla kluriga ekvationer och funktioner. Men det är något som tar min koncentration. Något som jag verkligen inte kan sluta tänka på. Jag skruvar och vrider på mig där på den stol jag sitter på. Hela atmosfären i det varma klassrummet känns konstigt. Jag vill så gärna bara räcka upp handen och fråga den enkla frågan. Eller jag kanske bara ska gå ut, det blir inte lika pinsamt då. Alltså fan, jag måste på toaletten det här funkar inte. Jag är så jävla bajsnödig.


Och jag har bestämt mig för att sluta bajsa, för då går jag ner i vikt. Jag fick diabetes för två år sen så jag har kissat hur mycket som helst nu, jag kan inte sluta bajsa. Jag kan heller inte ge upp mitt intresse som fågelskådare. Den senaste tiden har jag följt med min morfar till skogen för att hugga ner träd och skjuta ner alla vampyrer som klottrar på alla stenar.
Min syster har bajsstörningar. Vilket menas med att hon måste ha hjälp när hon ska bajsa.
Juste. Jag har också bestämt mig för att gå med i fältgruppen.


Jag kollar på klockan, om exakt 8minuter är det rast. Vad är det första jag ska göra. Jo, en minut innan ska jag lägga ihop min mattebok, lägga linjalen och räknehäftet i själva boken. Sen ska jag skjuta ut stolen en aning så jag bara kan ge mig iväg mot toaletten. Nu är det 7minuter kvar. Jag känner verkligen hur det trycker där nere. Fan jag har aldrig varit så här bajsnödig förut. Jag avlider, sakta men säkert sjunker jag in i den hårda stolen jag sitter på. Jag tyner bort, försvinner från offentligheten och sakta men säkert dör en stillsam död. Dödsorkas: För hårt tryck i ändtarmen.


Fältgruppen är en grupp som jag anser vara asbra för min syster. Jag vet att hon är superduper intresserad av klarinett. Så det vore kanonkul ifall hon anmälde sig där! För då kan hon ju uppträda i konserthuset som kallas för fjärthuset. Juste. Tillbaka till min bajsnödiga sida. Jag är bajsnödig hela tiden. Fast jag har sagt till mig själv att sluta bajsa. Men jag kommer få bajsstopp. Förstoppning kanske det heter. Jag måste vänja mig vid min fågelskådning. Jag älskar att kolla på fåglar. Speciellt kolobrin. Jag har inte en susning ifall det finns nån eller nåt som heter kolibri. Men jag får väl chansa.

 3minuter. Jag ser mig omkring, alla sitter verkligen på sina platser, och jobbar in i det sista. Jag fattar inte, känner de inte hur varmt det är här inne. I hårfästet har det sipprat ut små små vätskedroppar, svett. Jag svettas, trycket där nere är så stort nu. Det kommer ske en olycka, jag kommer dö. Jag kommer skämmas ihjäl sedan dö. Någon bakom mig behöver hjälp, VAFAN hjälp nu de sista minutrarna?
2minuter kvar. Jag klarar det här, toaletten väntar på mig. Den kommer välkomna mig med öppna armar. Den kommer ta emot allt jag vill släppa loss. Tänk fina tankar, tänk inte på det där jävla trycket. Tänk att du är på Hawaii och surfar. Vad som helst men inte det förbannande trycket.


Ja är en av dom mest välkända personerna inom fågelbranschen. Elefantbajs är en av mina favoriträtter. Fast nej. Hur fan i helvete kunde jag glömma strutshjärnan? Igår kväll åt vi hundarsle till middag hemma hos farmor. Med spaghetti. MUMSFILIBABBBABABAB.
Sen får jag inte glömma min farbrors specialare. Den innehåller: friterade kackelackor. Rostade tånaglar. Lite halvt brända på kanterna. Marinerade och garnerade hundtassar. Med lite senap och ketchup till...
AA de här var min berättelse om mitt liv. Jag är väldigt stolt över mig själv som kunde beskriva mitt liv utan problem. Inte i detalj men ja är ju största kissiefanet lixom, hallå????


*RIIIIING* Jag flyger upp ut stolen, öppnar dörren, kutar ut ur det rum som varit ett fängelse för mig en halv lektion. Genom den nästan fulla korridoren, sick sackar bland alla elever som slutat sina lektioner samtidigt. Jag ser dörren i korridorens slut, toadörren. Dörren till himmelriket, dörren till min räddning. Jag öppnar, låser. Grönt switchar till rött. Sätter mig på toasitsen. Och jag kan lova dig, det var den skönaste känslan i hela universum. Känslan av att släppa på trycket. Bajsa!