I hela mitt liv har jag alltid hållt igång, jag har alltid haft någon sport att träna på fritiden.
Har gått i barngympa, Karate, ridning, skidskytte, dykning och friidrott.
Jag har aldrig varit för smal eller för tjock. Jo jag var väl rätt smal som väldigt liten. Lång och smal.
Men sedan när jag blev äldre och frammåt så har jag alltid vart normal. Normal vikt, dock väldigt lång.

Men nu det senaste halvåret har mitt friidrottande gått åt skogen.
Min självdisciplin och självförtroende har sjunkit en hel del, när det gäller friitdrotten.
Jag har alltid varit den som tävlat mot mig själv men samtidigt mot andra.
Men i friidrotten har det alltid varit mot mig själv. Trots att jag hade drömmar om att bli olympisk mästare.
Jag fortsatte tänka sådär, men sedan slog det mig att jag inte kommer vinna tävlingar med det tankesättet jag har haft.
Jag kan inte bli tillräckligt bra om jag bara ser mig själv som en motståndare.
Det är number one.

Number two är, skolan kom ivägen i våras. Jag ville få upp mina betyg till topp och därför skippa jag massa träningar. Missa hela uppbyggnadssäsongen. Och det leder till att alla blir mycket bättre än mig, de är vältränade och shit. Så kommer jag och är motsatsen. Trots att jag inte tävlar mot dem i min grupp så känns alltihop som en jävla tävling. Den som är bäst får mest uppmärksamhet osv osv osv.

Därför beslutade jag att jag skulle ta en paus från träningen. Och göra sådant som inte fick mig att känna ångest.
Så nu har jag inte tränat på över 4 månader.
Och det har blivit ett problem...
då jag blivit otroligt lat och äter väldigt dåligt.
Oregelbundet och om jag käkar så käkar jag skräp.
Först gick jag ner en massa i kilo, nu har jag gått upp.

Och eftersom att jag alltid varit den som vart vältränad och i form och mått bra på det sättet, så får jag ångest nu. Jag vill må bra i min kropp, för det har jag alltid gjort. Visst finns det lite på min kropp som jag vill byta ut, men det är inget farligt. Jag har accepterat min kropp och jag trivs.
Men nu ändrar den på sig. Och jag mår inte bra av det. Faktiskt.
Jag vet det är bara en kropp, men denna kropp är jag. Jag, min själ bor i den.
Och ah...

SÅDÄR FÖR, ska jag göra något åt saken nu.
INGET MER SKRÄPMAT.
OCH JAG SKA BÖRJA TRÄNA.
REDAN IMORGON. SKA SPRINGA I SPÅRET.




Godnatt