Jupp, true story.
Min hjärna vill INGEN ha just nu.
Inte ens den med den sämsta hjärnan ever.
Min hjärna suger sönder, för den lyssnar inte på mig.
Den kör sitt race, hittar på egna historier om saker och shit.
I don't like it.

Nu tror du som läser att jag är värst psykot. Men det är jag inte, bara en aning frustrerad.
Jag vill typ ut och springa nu, men skulle säkert bli styckmördad eller våldtagen eller annat shit om jag gjorde det...
Örebro har varit bäst på sådant under de senaste åren. Min far var väldigt orolig för mig och mina syskon en period pga av alla våldtäktsförsök och shit. JAG var orolig.
Många tänker att "nej det kan inte hända mig, bara alla andra". Men så är det inte, och detta har ni väl fått höra tusen gånger. Jag menar vilka föräldrar och vuxna varnar inte andra?

Jag känner att detta kommer bli ett långt inlägg. Men jag bryr mig faktiskt inte, för jag har lust att skriva.
Detta är min blogg, alltså mina regler, mina handlingar och ah allt är MITT. Det betyder att jag är bossen och bestämmer vad som ska synas och inte ska synas. Comprendo?

Kl är snart 3. Jag sover alltid så sent  och vaknar alltid innan 12:30.
Jag tror inte det är så hälsosamt, jag har typ hört att man måste ha ett visst antal timmar sömn varje natt...Problemet är att jag vet inte antalet så jag har en ursäkt att sitta uppe sent.
En annan ursäkt är också att jag tänker på tok för mycket. Om min hjärna skulle vara ett spinninghjul då skulle det snurra så mycket att det inte ens gick att tyda vad det var.
Som jag nämnde där uppe i detta inlägg...ingen vill ha min hjärna pga av detta. Den tänker sönder.

Ibland tror jag att jag har ADHD eller något sådant liknande. För mitt beteende, min personlighet och shit är så konstigt. Jag kan va så sjukt överspeedad ibland, och typ hamna på en 8årings nivå och vara hur barnslig som helst. Dock är det inte ofta..som det typ var förut.
Men sen tänker jag också, om man har ADHD så misstänker man väl inte själv att man har det? Eller?
Det är faktiskt något jag grubblar på as mycket. Jag säger inte att det är något fel att ha det, men ah...något jag funderar över.

Något jag mer funderar över är hur personer som fått en att må bra, helt plötsligt får en att må dåligt?
Det är rätt konstigt tycker jag? Eller tycker jag så bara för att jag är snart 16år? För att jag inte erfarat tillräckligt i livet?
Det är också en grej jag funderar över, finns det en gräns för erfarenheter? Kan man bara ha ett visst antal erfarenheter?
Jag själv har ingen aning, jag har typ tusen frågor men bara några få svar. Det är rätt sick och typ orättvist!
Fast jag kanske får fler svar efter varje år som går, ju äldre jag blir?
Vad vet jag, jag är ju bara snart 16år? right?

Ja ni mina kära vänner, kl är nu 3:11. Och jag vill fortfarande INTE sova. Jag känner ingen lust, kollar ut genom persiennerna och det är ljus ute. Ångest, jag får alltid en svag ångest om jag inte sover innan det blir ljust.
Jag borde sova, verkligen. Men vill jag? Nej haha jag vill inte, jag vill fortsätta skriva.
Tror jag.

En sak jag har upptäckt, man är mer levande på natten än på dagen. I alla fall jag, min kreativitet visar sig då.
Igår t.e.x satt jag och skissa från 22:00 till 03:00...
Ibland kan jag skriva noveller o shit på flera A4:a papper.
Haha, ibland kan jag ligga i sängen och försöka sova sen ba slänga mig ur den och skriva ner shit som jag tänker på som dikter o sånt...för att om jag inte gör det så glömmer jag det när jag vaknat.
That's some crazy shit.

Nu är klockan 03:25, den börjar närma sig 4. Inte bra.
Kanske borde avrunda det här.
Ska nog sova trots allt.
Eller försöka i alla fall.
Godnatt