förlåt kay om jag gör din blogg ful nu, du får ta bort mitt inlägg om du vill, men först måste du läsa igenom det.

Förut skrev vi alltid så hära smöriga inlägg till varandra, det var lite sött. Men jag tror vår vänskap kommit längre än så nu. För liksom, förutom behövde vi prata med varandra varje dag, och det var iochförsig grymt. Men now days behöver vi inte prata varje dag för att veta vart vi har varandra.

Och det tror jag nånstans är ett tecken på att vi utvecklat vår vänskap, och det är rätt overkligt att vi utvecklat en sån stark relation på så stort avstånd. Det är många jävla kvällar jag svurit över att inte haft dig här, att inte kunna ringa och fråga om du vill hitta på nått. Men samtidigt är avståndet en stor del utav vår relation, och det är så värt att gå runt och längta och vänta efter att få träffa dig.

Och som du sa, även om vi inte uttrycker hur mycket vi betyder förvarandra så vet vi båda det. Och det är skönt.

Sen tänkte jag meddela kays alla läsare: Kan ni kalla Kayla Mokédé för vän så ska vi vara stolt. Och ta vara på det som fan. För hon är så jävla unik. Och är ni inte vän med henne kan ni gå och gräma er över det hela livet, att ni gått miste om världens finaste själ.


Sov gott nu alla jävlar som inte bor i norrland och har sportlov!