Det är tidig morgon och jag vill inte sova. Jag kan, men jag vill inte...det är den där stunden innan man somnar
som jag hatar. Varför kan man inte bara somna så fort man lägger huvudet på kudden?

Har vart arg och allt annat utom glad, hela natten.
Så arg på mig själv och andra. Hatar att jag tar saker och ting för givet, trots att jag vet att det absolut inte är bra. För det kommer svida så jävla stört sen när man inser att man gjorde helt jävla fel.
Men hatar också att man inte kan vara ärlig, vadfan? Om man ger ärlighet så får man väl det tillbaka...det trodde jag i alla fall. Men så är det inte, och jag blir så arg och känner mig så hjälplös.
Och sedan är det annat gammalt shit som lurar precis under utan. KAN DET INTE BARA DRUNKNA?
Just nu vill jag bara slå mina knogar blodiga mot någon hård vägg eller nåt.
Och sen blir jag så besviken på mig själv att mitt humör ska vara så kurvigt. Upp och ner.
Aja, jag är en tonåring. Detta ingår väl i tonåren, I guess. I'm not alone.

Jag skulle behöva en 24timmars sömn serverat på ett rostfritt fat.
Jag skulle behöva en 24timmars mättnad under ett kastrull-lock i en kastrull.

Ska försöka sova i alla fall
Godmorgon