Just nu chattar jag med en av mina näraste och bästaste vänner. Sanna Ström.

En brud, jag för två år sedan inte visste att jag skulle ha. Men September 2010, klev hon in med små små steg i mitt liv och bosatte sig där. Jag skrek välkommen efter första klivet, för jag visste att denna person på 13små år, var one of a kind. Släpper jag henne, så får jag inte en andra chans igen. Okey, jag tänkte inte så. Men jag kunde ha gjort. Jag gör det nu.

 

I alla fall, trots att vi bara har träffat varandra två gånger...

Första gången: Örebro, hos mig. En hel helg.

Andra gången: Luleå, hemma hos henne. Tio dagar.

...så känns det som att hon har funnits i mitt liv, hela jävla tiden.

 

Sanna, du vet redan vad jag tycker om dig. Och jag tänker inte gå in på smör-fronten. Det stadiet passerade vi för ett tag sedan. Men jag vill bara att du ska veta ännu en gång, hur jävla mycket du betyder för mig.

Och hur jävla mycket jag älskar dig. Jävla norrlandguldsshufferkuffshelvete.