Jag, 9år och råttan jag hade då. Käraste Ludde. Jag var verkligen fäst vid honom och förblev helt jävla förstörd efter att han avlivades pga. lunginflamation. Han var liksom det ultimata husdjuret, man kunde ha. Sprang runt på min säng varje kväll, när jag låg och läste, som den bokmal jag då var. Även om han markerade sitt revir över hela lakanen, genom att kissa, så var han världens gulligaste. Helt klart. Trots att detta var 7-8år sedan, så kan jag faktiskt sakna honom ibland. Liksom känslan av att ta hand om honom och känna den där kärleken som fanns mellan oss. För tro det eller ej, han gillade mig och det visade han tydligt. Vill inte vara dramatisk, vill bara tillägna detta inlägg till min döda råtta. ♥