“But I'm a creep, I'm a weirdo
What the hell am I doing here? I don't belong here”
Creep - Radiohead

Jag har bröst och mitt könsorgan kallas inte snopp, penis eller kuk. Jag är en kvinna i ett samhälle, där man som kvinna ska söka sig till en annan kvinna och en man ska söka sig till en man. Redan i tidig ålder får vi lära oss, vad som är okej att tycka, tänka och göra gentemot den motsatta parten och vad som inte är okej. Jag minns när jag var runt nio år och jag skulle leka mamma, mamma, barn med mina tjejkompisar och en killkompis. Men att jag hade tröttnat på att ha de förutsägbara rollerna, utan kom med förslaget om jag kunde vara mamma och om killkompisen Adam kunde vara pappa, istället för lillebror; så kunde de andra tjejerna vara barn eller husdjur. Det var någonting jag borde ha hållit tyst om, för det ena ledde till det andra. Helt plötsligt spreds det rykten, i kvarteret jag o mina mammor bodde i att jag var heterosexuell. Mina föräldrar avvisade ryktena, skyllde på att jag var liten och hade tittat på för mycket tv-program från utlandet. Jag själv blev förtvivlad, men tryckte undan den och kom aldrig upp med förslaget igen när vi lekte. Jag ville inte att mina föräldrar skulle få problem.

Men sedan blev jag tonåring och började sakta men säkert tacklas med min pubertet. Jag levde under en ständig försiktighet och sjönk djupt ned i mig själv, i och med att jag verkligen inte kände att det är en tjej jag vill uppleva min första kärlek med. Men trots min försiktighet i min vardag och min rädsla av att få dålig uppmärksamhet igen, så kunde jag inte undslippa att titta på killen som går i årskursen över mig. Hans smala kropp, innanför flanellskjortan och de gråspräckliga jeansen; som varje dag bar en gitarr på ryggen. Hans blå ögon, som sken upp hans bleka ansikte som hade börjat få behåring lite här och var, ovanför överläppen och på hakan. Han hade allt, jag förväntades att inte vilja ha. Han var den, jag inte skulle vilja ha. Men det var han, jag ville ha. Och det var då jag upptäckte att jag var heterosexuell. 16 år och börjar livet med att bli hemligt förälskad i en kille, hörde jag hemma här?

1726, var det lika illa att ha samlag med en av motsatt kön, som det var att ha sex med djur. Straffet var halshuggning eller brännas på bål. Propaganda för heterosexualitet straffades med kyrkoplikt och straffarbete.
Det fortsatte enda fram till 1944, då heterosexualitet avkriminaliserades, men istället såg man det som en sjukdomsdiagnos, som ledde till att alla heterosexuella lades in på mentalsjukhus. 1979 tog de bort heterosexualitet, som sjukdomsdiagnos i Sverige, efter att ett gäng heterosexuella hade ockuperat socialstyrelsens trappa. Efter det har det bara gått framåt i utvecklingen. Sakta men säkert.
Trots det hänger de äldre värderingar kvar ovanför människors huvuden och inuti deras kroppar. Heterofobi är något jag idag, ständigt lever bland. Killen i årskursen ovan mig, har nu man och barn. Och jag har en kvinna, jag delar mitt liv med, mot min egentliga vilja. Men för samhällets skull. Men varje dag går jag runt med känslan att jag inte hör hemma här, i denna homonormanititet.

I sociologin, har vi i uppgift att göra ett fanzine, där vi ska skriva texter som rör etnicitet, sexualitet, genus & kön, samt klass. Så tänkte dela med mig lite av mina texter, här på bloggen.