Sista terminen, för min gymnasietid. Det känns både befriande men också ångestframkallande. Det är nu man ska lägga in slutklämmen, springa sista kilometern i ett maratonlopp, spela andra halvleken på en fotbollsmatch, pärla sista pärlan på pärlplattan. 

 

Är jag redo i dagsläget? Svar: Nej, absolut nej nej nej no, non!

Jag har ett gymnasiearbete att ta tag i, som har kedjat sig fast runt mina lemmar, försvårar min förmåga att ta mig fram i livet. + flera uppgifter till, som är avgörande för betygen jag i slutändan, ska få. Så vad gör man när motivationen är körd i botten? Svar: Jag har ingen jävla aning.

 

Så nu sitter jag här och tvingar mig själv att avsluta religions uppgiften. Jag skriver en mening per tionde minut, men jag tar mig sakta men säkert framåt. Fast detta är inte tillräckligt för att jag ska ge mig själv en applåd, eller bjuda mig själv på fika, som belöning för min shitty prestation. Jag är långt ifrån duglig.

 

(I bakhuvudet nynnar jag på "för vi har tagit studenten, fyfan vad vi är bra")