Vi har fått erbjudanden på två lägenheter här nere, den ena tacka vi ja till och den andre blev det ett nej på. Vi hoppas på det bästa genom fantasier om den kommande gemensamma vardagen, vi hoppas på det bästa genom sök av tjänster, trots att de kräver körkort eller annat han och jag inte har. Vi kämpar med summor pengar i fickan, som ska hjälpa oss att överleva åtminstone. Det är tufft nu, vi är inne i en jävla motgång just nu. För snart är jag hemlös på riktigt. Jag kommer inte ha något som jag kan kalla "hem".

 

men bara jag har honom, så vet jag att jag orkar fortsätta