en misslyckad hjälte
Jag sitter i ett stadie där ingenting går eller är som det ska. Där föräldragestalter är förvridna och barn blir utslängda på gatan. Och jag har utnämnt mig till mänsklighetens (i alla fall mina nära och käras) hjälte, men gör ingenting annat än att störtdyka ner mot marken, istället för med armarna utsträckta över huvudet, flyga mot skyn. Jag kan inte hjälpa någon, inte på den plats jag befinner mig och inte med de kontonummer jag äger. En syster skriker efter hjälp på andra sidan Atlanten, i klorna på en tyrann som även bär en oförtjänt titel. "Mor". De säger att det inte är till någon nytta att kontakta svensk polis. Och jag undrar varför, med händerna fastknutna bakom ryggen?
Kryptonit.
Kryptonit.
Kommentarer
Trackback
