Spaghetti och sojafärssås med majs i

---

Det är bitterljuvt att flytta 30 mil från sin familj och vänner. Samtidigt som det är så underbart och uppfriskande att ta ett steg mot rätt riktigt, är det också jobbigt att ta det där steget från det man vet om, känner igen och håller av. För när det där steget är taget innebär vardagen något helt annat och man får helt enkelt börja om på nytt, vilket är ett äventyr i sig men samtidigt så kan band mellan en själv o sina kära individer 30 mil bort antingen klippas eller bara blekna. Det är det som är det sorgliga. Därigenom ifrågasätter man sig själv och den jobbiga situationen, vem och vart skulden ligger hos? Är det en själv som valde att ta det där steget? Är det de man lämnar? Eller bara själva situationens fel, distansen, kommunikationsmedel (som facebook, skype, sms, samtal)? Jag har inget svar och har jag inget svar, vet jag inte hur jag ska göra för att det ska bli så bra som möjligt för alla. Det är bitterljuvt att flytta 30 mil från sin familj och vänner, för varje dag är ett test; om äldre relationer ska bära eller brista, samtidigt som det är så jävla kul att skapa nya. Nya varma fläktar, som man otroligt nog kommer så bra överrens med. 

 

Jag ångrar inte för en sekund att jag valde att hastigt flytta till min pojkvän (efter över ett år av ett förhållande mellan mig, honom och distansen), jag ångrar det inte även om det är mycket som inte rullar utan käppar mellan ekrarna. För jag vet att när allt löser sig, kommer jobbiga distraktioner avta o jag har en möjlighet att leva det ultimata livet tillsammans med mina nya såsom gamla vänner och bekanta. Allt löser sig, det gör det alltid. Vi måste bara ha tålamod. Don't give up on me.

---

 

 

Hej Hallå! För några veckor sedan klickade jag hem två böcker, varav en av dem heter The Stain of Time V2 - More than a Trent Reznor biography. Paketet anlände igår och någon timma senare efter de väntade böckernas hemkomst, la jag mig i sängen med en kopp té och boken i handen. Så jävla beredd på att läsa, trots att det var på det förbannade språket engelska (läser segare än segast då). Men kände vafan 126sidor kan jag nog beta av. Vilket jag gjorde, för nu är den utläst. 

Då ska vi se, vad tyckte jag om den? För det första ska man aldrig ta en biografi som inte är skriven av personen i fråga, på alldeles för stort allvar. Utan den ska läsas med en nypa salt, vilket jag var tvungen att göra då författaren är britten Remanon Last. Och för det andra när det kommer till reinkarnation (som denna bokens poäng är) så ska den där nypan med salt, egentligen vara en näve salt. Och för det tredje: om boken innehar stavfel och är inkonsekvent med citationstecken osv; är boken läslig med en grävskopa salt. 

Så... Boken handlade alltså om Trent Reznors liv, som växelvis även handlade om en person vid namn Claude som levde innan Trent Reznor. Vad Last menade med detta var att dessa två personer (varav en vet vi 100% att den inte är fiktiv) har samma själ. Att Trent Reznor är en reinkarnation av Claude. Claudes liv har alltså påverkat Trent Reznors person, vilket därigenom påverkar hans låtskrivande. 

Vad jag känner är att hade detta varit helt skönlitterärt, så hade den lätt fått 10/10, men just för de långsiktiga påståendena om att Trent bär på den själ Claude hade, just för att de var lite lika; så har jag svårt att ta det på allvar och därför får boken 4,9/10. ((((JUST DET: Berättelsen om Claude är något som författarens Daimon; ängel, spirit guide; har berättat för henne.)))) 

Enda som fick mig att haja till var ett utdrag från Hurt som skulle kunna tyda på det boken försöker få fram. 

"Beneath the stains of time the feelings disappear, 
You are someone else, I am still right here"