Cervidaedjuren



Månljuset dominerar över solens alla strålar
och det är nu Cervidaedjuren öppnar sina slagfält,
ska slåss om honhjärtan

rosenstockens benvävnader förs in mellan revben
igenom päls, kött och blod och ett underlägset bröl lyder
och segerherren ger sig an sin vinst, sin hona

men med polygami mellan pälsens hår,
tar det inte länge tills nästa honhjärta skall bli berövat
dräktigheten, gör honom, segerherren – galen

men med en oförsiktighet stångas han ihjäl
när han med överlägsna steg gick över gräsfältet
och hamnar under en annan hanes klövar

månljuset dominerar över solens alla strålar
och det är nu hjortarna öppnar sina slagfält,
ska slåss om honorna

-
Nittonde Maj Tvåtusentolv - Kayla Mokédé

lever ett med allting


(we<3it)

Ibland lägger jag bara av, liksom låter mig flyta ovanpå det jag har lagt bakom mig, just för stunden.
och iväg flyter jag i vintergatan, runt solen, blir ett med hela systemet
för att sedan sila mig igenom, imellan, runt alla stjärnor som närvarar min omgivning.
Efter rus av lycka och nära intill drunkningar av sorg, finner jag min sinnesstämning neutral
och lugn, och för en gång skull; känner jag mig hemma

Km.

Svanprinsessan

Inhalerar hans ilska och jag låter mig
omsluta honom, med mina vingars ömhet
och mina läppar snuddar vid hans hjässa

jag dämpar hans hårda bankande, stryker
mina handflator över hans bröst, ser
hur dvalan tar över, motar bort det röda
ur hans ögon

förtjusningen, uppskattningen lägger sig
mellan mina duniga fjädrar och jag
vill komma honom, närmre
för alltid vara hans

svanprinsessa

6Maj2012 - Kayla Mokédé

Alexander



Jag tillfrisknade från min akuta leukemi, på samma dag
som läkaren fann den andra sorten, den kroniska – inom honom”

Våra röster har alltid haft ett band om varandra
och jag vet om hela henne, med slutna ögon
jag känner henne, innanför och utanför

Jag kände den, inte lika starkt som han senare fick känna. Men jag kände den,
i hans sätt att röra vid mig, hans läppar smakade den till och med”

Med henne, existerar jag inte. Hon är den enda som spelar någon roll.
Bara tanken, på henne får mig att glömma mig.

Han var fin. Trots att jag såg för var dag, hur den liksom förtärde hans
liv, så var han fin.”

Den tar över, inte helt. Men den tar över, mig. Och vissa stunder, glömmer jag henne.
Och vissa stunder, vill jag blunda. Låta mig övertas.

Den har alltid haft ett band om honom. Vårat band, var bara lite hårdare.
Och hans liv, blev bara lite kortare.”

Hon är så fin. Och jag vill röra vid hennes våta kinder.
Min, hon var min. Tack Carolin.

Km.


ingenting kommer förändras, om jag dör

och det är tydligt att vi är så mycket mindre än det vi finns i,
hur obetydliga vi faktiskt är – då inget skulle förändras till det negativa
om vi en dag faktiskt, försvann

jag fortsätter ligga ovanpå melodier och låter
vågor vidröra mig, in genom mig och ut genom mig


en röst intill min trumhinna och ett par händer runt min ryggrad
släpp mig aldrig, lossa aldrig greppet runt något som kan falla


gör jag det
dör jag på riktigt, utan att någonting ändras
jorden kommer fortsätta cirkulera runt solen
och min omgivnings organ kommer fortsätta
fungera, för att upprätthålla livet

Km.


urgröpt, skrapas bort



solen tillsammans med himlen
lämnade hennes livlösa, organlösa kropp

tom, tömd, urgröpt

allting, tillplattat
endast skin, några krossade ben
tillsammans med allting
som aldrig någonsin lyckats ta sig ut
förut - ord och omänskliga ljud

som var dag, ekade innanför
hårt spända hudar vars ändar
var ihopsydda, likt en lugnande filt

som aldrig var lugn
negativa effekter, åkte likt
elektriska stötar igenom allt
och allting

himlavalvet gav upp sitt försök
att rädda liv, hennes liv

lämnad, för att försvinna
för att långsamt skrapas bort
från sin egna existens

Km.

likt kniven, tog hon sig under

Öronbedövande, hjärtskärande
hysteriskt, övergivet skrik
hon tog sig under henner egna skin
och alla förgångna stygn är nu uppsprättade

flickans kropp är dränkt i rödklumpigt blod
sjukdomen är ännu inte väck
och fortfarande är hon kvar under sig
själv, innanför hennes system

sugandes och med ett hopp om
att klara sig undan övergreppen
från sitt försvar

det hon inte vet, är att ju mer hennes
tunga vidrör intuti
desto mer förökas sjukdomens nybildade blodkroppar

och det hon inte vet, är att det är
hon själv som orsakat denna förödande skada

hon, liksom hennes kropp,
är sjukdomen inom henne

Km.

Jorden minus allt liv


"Ibland tänker jag mig; en värld utan liv. Och frågorna som uppstår då är: Hur hade det sett ut då? Hur hade jorden snurrat och hur hade den cirkulerat runt solen?"


Jag kan tänka mig en sandbeklädd planet vars näring är solens strålar och förmörkelser. Den vaggar sig själv till sömns undertiden som vintergatans egna meteorer, liksom smeker det oskuldsfulla ozonlagret. För inte vilar det någon svart korp på världens sköra axel, undergången är knappt påtänkt och jorden fortsätter obrytt, snurra. Som om ingenting, eftersom det inte är någonting.

Km.

de gav oss friheten att falla


(we<3it)

Mord är ett uppsåtligt dödande av en annan människa”
Självmord är den medvetna handlingen att ta sitt egna liv.”


De gav oss friheten att falla”
klätterväxter ovanpå förmultnade as
gamarna vidrörde aldrig kropparna


avled under beröring av metallklädda skelett
varenda en, benades efteråt


en silkestråd, hjärtan
igenom, bultade ut,
varandra


Km.






dagen då jag helade dig


(we<3it)

Försiktigt formar jag läpparna till ett litet O
och ännu försiktigare pressar jag ut sval luft
genom mina krökta rödrosa läppar

musklerna liksom, kramar om mina syrefyllda lungor

regnstoftet virvlar yrigt iväg från dina bara axlar
och världen känns genast mycket lättare för dig
ett steg kan du ta nu, utan att ett betydligt ben i din kropp
skall krossas på grund utav övervikten
du bar den så länge, min vän, alldeles för länge

dina två elfenbensvita axlar
beklädda i läppars märken

Km.

Explosions In The Sky


(we<3it)

Med Explosions In The Sky i högtalarna, tänker jag mig en rymd bakom vår rymd.
Vår rymd är inte oändlig, den är bara en del av det oändliga.
Och jag känner hur varje celldelning i mig, faktiskt blir mer och mer påtagligare för var dag.
Är det såhär det känns att vara människa?


skala mig

Flå mig ren från syndighet
och sy fast mina ryggkotor igen

återställ mitt liv som är kvar
det är det jag vill


Det som inte dödar, härdar.

ändå kände jag hur järnhandskarna
hårdare och hårdare, pressade ihop min bröstkorg

livet, vars ägodel är min
är likt ett stoft ovanpå ett förglömt moln

livet är oväsentligt

och
jag har tappat min betydelse i det

Km.

andetag fyllda av eld och lågor


(We<3it)

Under min hud (brinnande skin), finner du mitt livssystem
och utan det (tomhet), kan jag inte andas

andas jag inte, slocknar jag

Mitt brinnande skin, orsakar skada och bedrövelse
och jag ser ingen anledning, varför man ska fylla
ursinnets rum inom mig, vars tomhet står i röda lågor

brinner jag inte, dör jag

Km.

kolikfyllda hästar



Desperata håller vi oss fast, vid kristallkrossade drömmar
och mörkertomma löften
stänger hårt igen ögonlocken, i hopp om att tiden ska stanna
och sedan ändra riktning

käkarna pressas ihop
hellre gnissla tänder än att skrika, säga emot

bokstavsbarnen dränks medan de
barn vars bakgrund är en enda norm, fylls
med en massa bokstäver
(C-vitamin finns i dessa piller
och B-vitamin finns i burken med röd rand på)


varje dag matas vi med en massa påhitt
och innan vi gör likkistorna sällskap ner i gravarna,
kommer vi inse hur jävla mycket som har censurerats
bort i våra, faktiskt meningslösa liv

Km.

drömmarnas värld



(weheartit.com)

Jag lever i en värld, bortom all kontroll.

ståtligt



-Vackra skapelser, dör aldrig.-

sagolika drömmar


Sagolika nätter under en drömmande himmel

mosslena fingertoppar på märkesfri kropp
en cyklonliknande känsla i sinnet
läppar vars former är efter -varandra-
Drömmande nätter under en sagolik himmel

Km.


Sömnen uppmuntrar poesin

Jag vaknade i natt och hade en dikt på hjärnan. Aldrig varit med om det förut.
Att vakna helt random o läsa upp en dikt tyst för mig själv, som bara kom upp från tomma intet.
Tyvärr minns jag den inte. Fan.

Km.

brinnande mutant gener


(Weheartit.com)
Och jag stänger av mig själv,
för att kunna se solnedgången i slowmotion
inga tankar existerar
och detsamma med mitt Jag

varenda solstråle som avbryter
sin uppmärksamhet mot vårt Tellus
försvinner sakta och dör i tystnad

avlidna solceller regnar ner över mig
och en undangömd mutation, startas

aldrig någonsin har jag fruktat elden
och nu vet jag varför

Jag brinner inifrån

Km 12mars2012

Medeltida litteratur

Är det ej kärlek, detta som jag lider,
vad är det? Eller hur skall kärlek kännas?
Är den ett gott, hur kan den då ge plåga?
Är den ett ont, när varje stygn är vällust?

-Francesco Petrarca 1300-talet

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0