"Den största tragedin - den mest grava olyckan - är att människan fortfarande söker finna ordning, rättvisa och lag, där det icke finnas. Därigenom ödslas blott ej bara tid, utan vi mödar oss fram som ovänner; förlorar oss i strider om detaljer i en teori vars själva passform sakna maka. (Dess dimensioner, likt en ritning för en dansare.) Desperat håller vi oss fast, för utan dessa luntor och visa mäns akademiska bokstavsbarn tvingas vi hänge oss åt den faktiska malströmmen och den oro det skulle innebära. Oro och hopplöshet, ty att annat än nycker styr vår färd är just vad hopps hullingar krokar sig vid. Med all styrka pekar vi på den minimala djurpark vi byggt upp som bevis, men låt oss se. Mina slantar ligger fortfarande på att fördämningarna brister inom ett… två… tre.
Ramarna böjs för insikten Ur sprickorna väller rädsla Storögt ser vi de envisa i perspektiv Fastnar mellan hånskratt och apati
I skuggan av rötterna skymtar ögon, mellan fallen bark Mörkret mellan stjärnorna pressar dig, ett viktat näts fall Meningarna smälter samman, uppgivet rinner de av Vem är världen värd, likgiltig och kal?
Vad finns annat att göra än att återgå till det lilla: att byta ut observatoriet mot ett mikroskop och återvända till vårt skådespels dockskåp. För när det inte finns något kvar att bränna ner måste du sätta dig själv i brand."
- Tankade ner filmen The Tracey Fragments, igår. Ellen Page har huvudrollen som Tracey Berkowitz.
Väldigt, och då menar jag väldigt annorlunda film. Hela upplägget är som någon psykisk röra. En scen kan upprepas flera gånger om, och olika scener eller samma scen från olika vinklar, visas i smårutor samtidigt.
Och jag tolkar det hela, om jag går ut efter storyn på filmen, som att det jag ser är Traceys hjärna.
Jag vet inte om jag gillade den. Men jag är glad att jag såg den.
Finns inget bättre än konstiga filmer, som folk inte betalar för, för att gå på bio.
- Bra avslut på en lite mindre bra dag. Systrarna gör mig glad, även om de rånar mig varje gång vi drar till macken. Puss på dem, en stor slemmig puss.
-Tittade på 50/50 igår. En film om en man som får cancer, mer berättar jag inte.
Den var stört bra och fick mig att fortsätta fundera på något jag har funderat över, väldigt länge.
Jag är totalfrisk. Ingen Astma. Inga allergier. Ingen eksem. Inga andra sjukdomar.
Det enda jag har haft är vattkoppor, som alla får. Kanske fått influensa någon gång.
Och detta faktum, får mig att känna mig ännu mer sårbar, än vanligt.
Någonting måste ju ligga och vänta på mig, vänta på att få inkräkta min kropp. Jag är inte rädd, samtidigt som jag är rädd. Utan att vara respektlös mot de som har cancer, men tänk så har jag någon underliggande kronisk cancer i kroppen, som blossar upp någon gång under min unga livstid. - Jag vet att jag tänker för mycket. Men det känns så uppenbart på något sätt. Liksom "Kayla, du kommer bli sjuk!"
Jag är inte rädd för att dö, det är lika självklart som att leva. Det jag är rädd för, är livet. Det döljer så mycket, är mer hemlighetsfullt än döden. Det är, det som skrämmer mig.
Två personer, två patienter: sitter i ett väntrum, på ett sjukhus, i centrala Stockholm.
Patient 1: Hey. Patient 2: Hejsan.
Tystnad.
Patient 1: Vad är din anledning? Patient 2: Ursäkta? Patient 1: Ja, men varför är du här?
Tystnad.
Patient 1: Jag ska opereras. En väldigt avgörande operation, på liv och död.
Tystnad.
Patient 1: Jag har cancer. Patient 2: Spelar väl ingen roll om du dör under din operation, eller direkt efter. Eller varför inte innan? Du kommer ändå dö förr eller senare.
Tystnad.
Patient 1: Men man vill väl leva? Patient 2: Vem säger, att det är så mycket bättre, än att dö? Patient 1: Jag vet inte...men vadå, vad lider du av?
- Har den senaste timmen och nitton minutrarna, tittat på en film som nu finns på min Topp-Tio-Bästa-Filmerna-Lista. Och jag har väldigt mycket krav, för att en film ska få hamna på den. Men den här filmen var helt över mina förväntningar och riktigt riktigt bra. Kul och se Freddie Highmore, i en sådan här film. Känner bara igen honom, från barnfilmer man såg på som 10åring. Karaktären han är, är en sådan person man vill ha som vän/pojkvän. Så realistisk, men ändå lite pessimistisk. Har åsikter, och står för dem. Är inte rädd, för vad andra tycker om dem och en själv. Självmedveten. Och så vidare.
Att denna film bara har 6.4/10, i rankning är ju patetiskt. Den borde ha mer och jag rekommenderar den.
-Förlåt för dålig uppdatering. Men igår var jag ute hela dagen. Jag+mina systrar var till skateparken+basketplanen.
Jag bokstavligen köttade sönder mig själv. Är sinnesstört mörbultad. Öm på ena skinkan, mina båda knän är gravt uppskrapade och mitt ringfinger på ena handen går ej att röra. Nej jag ramlade inte för att jag är överdrivet dålig, utan igår var det Hardcore-skate som gällde. Visar bilder när jag hittat överföringssladden, som tyvärr är spårlöst försvunnen.
Träffade på nytt folk, som frågade om jag älskade Jesus osv också. Trevligt, typ.
Någonting jag märkt nu i efterhand är att igår, tänkte jag ingenting under hela dagen.
Ingen negativitet, överhuvudtaget. Allting kom ju när jag skulle sova, men ändå. Det kändes skönt.
Så länge jag får känna en rullande bräda under mina fötter, kan jag nog genomlida livet, hyfsat bra.
Och jag vet att det är det här, jag lever för och ska leva för. Jag blir glad utav det.
-Kaffekopp numbero 2, idag. One thing: Coffee saves people from turning into Zombies!
Nog om kaffe. Sitter hemma och lyssnar på The Smiths. Var nyss ute med la familia. Köpte godis n' shit, för att chilla i en park. Jag cruisa runt och levde. Sedan diskuterade jag och mor om rasism. Trävlig dag.
- Igår köpte mamma tre halsband, ett till mig, ett till Malaika och ett till Nchilija. Det står "Sister" i den där ringen.
Min idé. Väldigt bra idé. Tänker använda det varje dag. De som känner mig, vet hur mycket jag älskar mina syskon. Vill ha kedjan lite kortare dock, ska fixa det på något sätt. I alla fall, mycket fint!
"Some deny and search for things that never come around Do I feel like a fool? The places I have ran to all my life have disappeared And I owe this all to you
I'm feeling like I'm sinking And nothing's there to catch me, keep me breathing"
- Kent är så obeskrivligt bra, att jag vill gråta mig igenom livet. Får så galet mycket rysningar igenom hela mig, när jag hör denna låt. Alltid älskat kent, men har alltid en speciell låt, som jag lyssnar på lite mer en andra.
Det är olika i olika perioder. Nu är det denna, Stoppa mig Juni (Lilla Ego), innan var det Kevlarsjäl.
- Haft en trevlig eftermiddag med min mamma och systrar. Gått runt i lilla stan, ätit vietnamesisk käk och frozen yoghurt. Lyssna på Kent - Hagnesta Hill i bilen. Precis som vi gjorde för 12-13år sedan. Mysigt och behövligt.
Anonyma kommentarer, vilka gillar dem egentligen? Jag själv har inga problem med dem, om det står någonting snällt eller icke-kränkande i dem. Blir bara nyfiken (och glad). Men när det står någon åsikt om något, jag har skrivit, här på bloggen. Så blir jag lite sned.
Eftersom att personen är anonym, har jag inte ens någon chans att få svara.
Allt jag yttrar på den här bloggen, är något som står under mitt namn. ”Kayla Mokédé”. Jag har aldrig varit rädd för att yttra min åsikt om saker och ting och jag är inte definitivt inte rädd för att diskutera. Så därför, kan jag tycka att det är väldigt respektlöst att argumentera mot mig och sedan lägga till något kränkande om mig, för att sen vara anonym.
Jag har aldrig någonsin hängt ut någon individ i bloggen, förutom mig själv. Enda jag har valt att tagit som ett exempel i olika syften, har varit mig själv. Bara för att man ogillar någonting och sedan yttrar sig om det, betyder det inte att man hatar eller ogillar personen i sig, som gör det. Och det tror jag många missuppfattar i mina yttrande-inlägg. Det är det, eller så formulerar jag mig, så det blir lätt att missuppfatta.
(Om det är så, ska jag självklart förbättra mig.)
Exempel:
Jag är vegetarian, men jag lever i en köttätande familj och jag själv har varit köttätare. Så om jag skriver ett inlägg om vegetarianism, så betyder det inte att jag vill sända något agg mot de som inte är vegetarianer.
Skriver jag om (t.ex förra yttrande-inlägget) hiphop-posers, så betyder det inte att jag ogillar de som är så, som person. Men kanske ogillar just det. Och vill absolut inte få fram mig som något bättre.
Alltså, det är min blogg. Jag skriver precis vad jag vill i den. Och det jag vill skriva, framförallt är mina åsikter, för jag är en person med åsikter som inte kan hållas inne. Men jag skulle aldrig kunna vara respektlös och göra något, som en del som läser min blogg, tror att jag gör. Framstår mig som bättre än alla andra. (?!?!?!)
Om du som läsare känner dig träffad utav det jag skriver och sedan vill kommentera något. Gör det, men ha respekt. Att klampa ned på någons åsikt är som att klampa ned personen, med åsikten. Det skulle vara en helt annan sak om jag hängde ut en viss individ eller en grupp, men så är ju inte fallet. Alla kan inte tycka lika, det går inte. Men det ger oss inte rätten att visa allt utom respekt, till en person som inte tycker som en själv.
Tänk på det. Och två saker till, jag är en människa precis som du, du och du.
Vi alla gör fel, så haka inte fast vid ett litet misstag jag gör. Det skulle lika gärna kunna vara, du, du och du.
OCH, jag tvingar ingen att läsa min blogg. Så är det så, att du stör dig så jävla mycket på mig, gör det enkelt för dig. Läs inte min blogg!
(Ang. Respekt mot andra osv. När det kommer till brott eller något illa mot mäsnkligheten och levande varelser, över huvudtaget. Så kan jag, personligen inte visa någon respekt om jag skriver någonting om det, här på bloggen.)
- Att välja mellan att somna om eller gå upp, göra en stor kopp kaffe och en god frukost. Ja vad väljer man?
Denna förmiddag valde jag i alla fall det andra alternativet. Det smakade fint, läste även ett kapitel ur
"Frestad". Går segt på läsfronten just nu, även om boken är döbra.
Tittade på filmen Reindeerspotting förrut, en dokumentär om en 19åring drogmissbrukares liv. Väldigt tänkvärd
och en aning sorglig faktiskt. Att ett beroende kan vara så starkt, så starkt att det bokstavligen förstör många delar i ens liv, eller värsta fall, hela livet. Jag dömmer inte de som väljer den vägen. Alla har sin rätt att välja, men helt seriöst tror jag inte att nån drogmissbrukare vill leva ett sådant liv, egentligen.
Dokumentären är i vilket fall som helst bra, rekommenderar den.
-Mor väckte mig, vi jogga. Sedan styrketränade jag sönder mina muskler. Finns ett asbra träningsprogram på Xboxet. Skämde även ut mig själv genom att dansa afrikansk dans. Jag är för fan kvarts afrikan och kan inte dansa. Skandal och det är skämmigt. Jag borde gömma mig i en garderob och låta någon spika igen den för att sedan kasta i den i Stilla havet. Nej nej, jag överdriver inte.
Är nu nyduschad, lyssnar på Atmosphere. Vill gifta mig med Slug. Bilda ett hav av bara massa slug-barn, som rappar om hur mycket de älskar mig. Skulle vara rena rama drömmen ju.
-SvartVit Garage-skate. Tränade som en galning att snurra 360grader på bakhjulen. Gick väl sådär, klarar mer än 180 i alla fall. Stört hett ute också, så självklart blev jag sådär fräsht svettig. We all love it.
”den som har blivit beroende, måste fortsätta för att slippa abstinensbesvär: muskelvärk, kallsvett, diarré, illamående, feber, kramper, gåshud och sömnlöshet”
Heroinet är hans blod, alla biverkningar under låg nivå simmar han igenom, försöker bli av med men vattnet han tycktes känna, är hans utspillda blod och allt annat han lämnat
det var inte andningssvårigheterna som förstörde hans spegelblanka, gåshudsbeklädda kropp det var det, han hade blivit, inuti som tog tag i allt runt om, som slog han till två, under hans höga period
hans utsläppta del, som gjort allt sedan dag ett, för att sätta nålen i honom igen och igen - allting han minns ska plötsligt inte, ha skett och det är bara för lätt att älska känslan
”en känsla av att alla bekymmer försvinner, all smärta, ångest tristess är borta och personen känner en varm våg av lättnad och intensivt välbefinnande”
- Ligger helt utmattad på sängen, solen lyser in mellan träpersiennerna och går långsamt ned.
Var iväg till Slip n' slide med mina systrar förut. Umgicks med deras nya polare. Roliga grabbar det där.
Lika störda som mig.
Nu lyssnar jag på Yersinia, ja de är sjukligt bra. Jag ryser av Mattis stämma. Han har en sådan känsla, hur han skriker ut sin egenskrivna poesi. Han är ett geni.
"Jag har funderat på att sluta andas Ägna min tid och energi åt något helt annat Gräva mig långsamt ner i ett personformat hålrum; För om ruset är livets höjd måste jag vara sex fot under jord. Hon sa: "epikuré är bara ett annat ord för feg" Att det var jag som missat existensens mening. för att visa att hon hade fel lät jag syran forma ansiktet till "titta, jag har mer att ge!" - Snart,snart nästan där
- Avslutar mitt vakna tillstånd med denna underbara film. Trainspotting. Har sett den ett stort antal gånger, men tröttnar aldrig. Screenshoot'a lite vackra citat från filmen. Nu ska jag sova med hopp om att vakna på en rätt så vänlig sida, imorgonbitti. Godnatt folk.
- Joe, Augy, Jonny & Bella lyste upp min kväll med Truck-åkning i sandgropar, Lerduve-skjut med pistol och gevär. Såg även en vacker solnedgång, sedan åkte vi tillbaka hem till dem, chilla.
Cruisa hem i blixt och regn-oväder med Joe som sällskap. Nu är verkligheten tillbaka, Hello Shitty Reality!
"They ripped out his heart but did not bother " Denna dag är en av de värsta dagarna, jag någonsin upplevt på 7år. Ni vet när man har en rätt så ganska konkret bild av hur man själv är, var man lever och vilka men lever med. När man liksom har vant sig, accepterat att det är som det är. Nästan respekterar sin egna acceptans. Det blir liksom som en lättnad, en trygghet. Allting finns där, och man kan nästan bokstavligen luta sig mot det. Det finns inget skönare än acceptans, när man själv accepterar någonting man förr, inte gjorde.
Men det finns heller inget värre än när det man lärt sig acceptera, bara var en falsk fasad. När det man upplevt i flera år, lärt sig leva med, lärt sig hantera, är någonting påhittat. Det är som att det man lever i, för och med, bara är en stor fet lögn.
Jag skulle lika gärna kunna sleva i mig, lögner.Förtära det. Så konkret är det. Och nu när allting har raserat runt denna falska och fasta massan, och det är blottat så vet jag inte vart jag ska ta vägen. Alla vägar jag trodde var tillägliga, är inte längre det. Och nu står jag här under stjärnhimlen och brinner....
ljudvågorna slutar aldrig studsa mellan din gravs väggar skriket, tystnaden, de har sina egna ljud, för att dominera bort det nutida livet, att leva
du är fast, mellan två olika ting fastskruvad under någonting, som en gång var ditt, allting
antikens Egypten, är där du levde och alltid kommer att vara att du förblev en mumie, inuti faraoernas fängelse för slavar, är ingenting oväsentligt eller en tillfällighet
- (Glass från igår.) GOD FÖRMIDDAG. Är Zombietrött, men ska snart göra mig iordning och käka. Sen drar vi iväg och badar igen. Kulkul. Orkar inte skriva någonting mer, vad finns det att skriva?
- Precis vaknat. Har mensvärk (Ja, jag skriver mens, hantera det). Nu vet jag varför jag kunde trycka i mig så jävla mycket junk. Munkar, två pizzabitar, glass, chips och massa Juice.
Lyssnar på denna underbara låt, mysig som tusan! Vet inte vad jag ska göra idag.
- Har nyss varit ute med min 5åriga lillasyster. Hon på sin cykel och jag på brädan. Tävlat mot varandra och annat som hon ville göra. Hon är så lik mig på många sätt, det är rätt kul och fascinerande att se.
Väldigt färgstark personlighet. Nu lyssnar jag på akustiska versioner av Jamie Woon's låtar och dricker kaffe, beundrar han, hans röst och musiken han skapar och sedan framför. I love that guy.
- Jag vill skriva någonting vettigt. Dela med mig av något bra råd eller yttra någon utav alla mina åsikter, som ligger och tränger med varandra innanför mitt skallben.
Det är enkelt att skriva, men bara om man är in the mode. Och då ska det inte vara "Nu vill jag skriva, jag är sugen på det". Utan det ska komma naturligt (inte ens tänka tanken, att man ska skriva), man ska sätta sig vid datorn eller med papper och penna. Som till exempel: när du går på toaletten, när du behöver eller äter när du är hungrig.
Det ska vara lika självklart som det självklara du gör varje dag.
Att pressa och tvinga ut någonting, kan leda till resultat, ja. Men inte samma resultat, som när du skriver och det är det självklaraste du någonsin gjort.
That's why I don't like school some times. För där måste man skriva de uppsatser man ska skriva osv.
Även om man har inspiration så det sprudlar om det, behöver det inte betyda att man kan få ut det på, det sätt man vill få ut det. Men i skolan, måste man göra uppgiften. Annars innebär det trubbel. Vissa vill inte ha det på sina axlar och skriver ändå. Pressar, tvingar ut ord genom tangentbord eller pennor.
Har man tur blir läraren nöjd i alla fall. Men det är ju inte det man ska sträva efter, att göra läraren nöjd. EGENTLIGEN. Man ska ju göra allting för sig själv, för det är ingen annan än en själv som bryr sig. EGENTLIGEN.
På skolfronten så vill jag bara ge ett tips: Har du noll inspiration/motivation till att skriva texter. Tänk inte så mycket. Utan skriv bara och så får du se hur det blir, sedan omarbetar du texten ut efter det du har skrivit.
Det är precis det jag har gjort nu. Ville skriva någonting. Men sluta tänka och bara skrev. Detta är resultatet. Inte det bästa, men jag fick fram ett budskap i alla fall. Bara upp till dig, vad det ska vara.
- Dricker kaffe, lyssnar på Nine Inch Nails: Woodstock 1994, 1,16h av bara earsex.
Har faktiskt sovit bra, men drömt lustiga drömmar. I en dröm var jag gift och levde ett vardagsliv ett gift par lever, i en annan dröm var jag tillsammans med en blind kille. Ja, min hjärna verkar ha sina egna små drömliv.
Mamma berättade lite intressanta saker om Kvantfysik, så ska göra mig iordning för att sedan sätt mig och läsa lite om det. Kanske få min filosofiska bild av verkligheten och livet, lite mer välslipad. Nu virrar den bara runt och gör mig galen.
Körde hård magstyrka och sedan drog jag ut på en löprunda. Sprang runt kvarteret bredvid, till basketplanen och sedan hem igen. Enda jag tänkte på, att jag är starkare än vad jag tror.
Enligt ett Orakel ska jag låta mig ätas upp av människoätandeCykloper precis som Hekatoncheriernas tröstande förtärande av deras egna femtio huvuden, inuti underjordens mörkaste plats Tartarus
och trots min sprudlande kärlek till Zeus, och våran sprängfyllda natt på hans Jupiter, kan jag inte krypa under mitt öde
vår kärlek räckte aldrig till, och Poseidonsvågor, kan inte rengöra min ryggs kotor, från allt inhumant endast en mänsklig varelse, kan göra
Jag lever på Gaia, under Uranos – låt dem bevittna mina synders land och sänd mig sedan till deras avkommors plats, deras ö, Cyklopernas land.
Just nu chattar jag med en av mina näraste och bästaste vänner. Sanna Ström.
En brud, jag för två år sedan inte visste att jag skulle ha. Men September 2010, klev hon in med små små steg i mitt liv och bosatte sig där. Jag skrek välkommen efter första klivet, för jag visste att denna person på 13små år, var one of a kind. Släpper jag henne, så får jag inte en andra chans igen. Okey, jag tänkte inte så. Men jag kunde ha gjort. Jag gör det nu.
I alla fall, trots att vi bara har träffat varandra två gånger...
Första gången: Örebro, hos mig. En hel helg.
Andra gången: Luleå, hemma hos henne. Tio dagar.
...så känns det som att hon har funnits i mitt liv, hela jävla tiden.
Sanna, du vet redan vad jag tycker om dig. Och jag tänker inte gå in på smör-fronten. Det stadiet passerade vi för ett tag sedan. Men jag vill bara att du ska veta ännu en gång, hur jävla mycket du betyder för mig.
Och hur jävla mycket jag älskar dig. Jävla norrlandguldsshufferkuffshelvete.
- En känsla av att man smälter inombords, allting bara bryts samman. Men ingenting syns, skalet är fortfarande helt. Sådan underbar låt. Massive Attack tillsammans med Burial är genialiskt.
- Ja såhär såg min morgon ut. Mamma väckte mig, tog en jogging runda. Sedan fortsatte vi svettas här hemma genom att köra något träningsprogram på Xbox'en. Svettigt men kul. Är dock sjukt hungrig, min mage ekar av tomhet. Varmt väder ute, får se vad som hittas på idag.
-Kikat på Queen of the Damned. Slacker var tråkig, så ska se den någon annan gång.
Och Basquiat var det något fucked med, fel på filen eller nåt. Så har tittat på tre avsnitt Pretty Little Liars. Dreglat på grund av att Caleb är så snygg. Så girly serie, men I love it.
Basquiat (1996) - Det är en film om konstnären Jean-Michel Basquiat. Han upptäcks som Streetart-artist av Andy Warhol och hans värld.Och så händer det en massa, det är en självbiografi och jag total älskar basquiat och hans konst, så DEN ska jag se nu.
Queen Of The Damned (2002) - Något band, blir känt och väcker drottningen av alla vampyrer. I really have to watch this movie.
Slacker (1991) - Låten "I Would Set Myself On Fire For You", handlar om just denna film SÄGS det. Tyckte det verka intressant. Så ska kika. Har ett vagt minne av att jag har sett den förrut, men är inte hundra.
- Bra kväll igår. Hade sjukt kul med Joe&Company. Sköna människor. Visar bilder lite senare.
Idag ska jag bara ligga i sängen, lyssna på Korn och ladda ner filmer som Queen Of The Damned, Basquiat och andra som jag måste se innan döden knackar på min axel.
- Min tumblr är stilig, jag kan inte förneka det. Och jag tycker att den förtjänar en liten granskning av humana ögon. Sedan om dessa humana ögon faller pladask för innehållet, så kan den ju trycka på knappen "Follow".
Men gör det bara om du verkligen vill, och inte för att du tror att jag ska följa tillbaka.
Jag vill endast ha sanna följare, precis som jag vill följa blog's som jag verkligen gillar. Så har du en pretty dope blog, let me know. Kanske följer.
- Godmorgon, godkväll för er svenskar! Min mor väckte mig denna morgon och sedan tog vi vår joggingtur. Stannade vid ett träd gjorde lite si-tups, armhävningar, rygglyft, plankan (statiskt) osv.
Nu är jag trött, men inte sömningt trött utan helt jävla träningsslut trött.
Ska lägga mig i badet för att läsa ur boken Frestad, sjätte delen ur House of Night.
- Låg och kikade på denna Hiphop/Graffiti-Dokumentär, igår kväll. De två ovan är bara 2 av 5 delar.
Men den är värd att se: 'Cause it's interesting.
*
Idag har jag inte gjort mer än att umgås med Joe & Company. Gosat sönder med valpen Sency.
Sedan har jag hängt med sistrarna mina, spelat basket med schyssta strangers. Ramlat av brädan och sådant som ingår i min nuvarande vardag. I kinda like it. Det är chill.
Nu ska jag ta en dusch, fräsha upp mig för att sen somna till Maynards otroliga stämma.
-Drömde en mardröm, människor med svarta ögon, förtärde andra människor. De var efter mig, fick tag i mig, jag vaknade upp, men fortsatte ändå att drömma. Kände hur de åt mig, drömmen försvann inte förren jag klev upp ur sängen.
Min dag är nog ganska förstörd nu, knuten i magen och strupen vägrar att försvinna.
Nu ska jag fortsätta lyssna på låten Kiss med Korn, om och om och om, igen.
Svar: Det där linnet har tidigare varit en T-shirt, och den köpte jag av Yersinia själva, på en spelning i B-Salen, Kulturhuset här i Örebro. Kostade 120:-, trooor jag!
- Badat med Malaika, Nchilija sola bara. Jävla Wannabe-diktatur på hela stället. Jag fick inte ha Malaika på mina axlar när jag var under vattnet, inte stå på händerna under vattnet. Och vi var tvugna att visa att vi kunde simma.
Men det var kul, lite i alla fall. Nu är jag trött. Ska chilla med musik i högtalarna.
Boken Nick and Norah's Infinitie Playlist, är så himla mycket bättre än filmen.
Men det som räddade filmen lite är att Michael Cera spelar Nick. Och Mr. Cera är en mysig skådespelare. Världens ljusaste och mysigaste röst + så är han sådär söt-geekig.
Mitt hjärta slår ojämna slag och tillsammans med pepprande vapen inuti, blodiga spel drar jag loss sprintar till bomber och granater fyllda av något som kan smaka havsvatten, saltat kranvatten
mycket kom i vägen för min gång att gå på, därför stannade jag tillsammans med Joakim och sjung låt efter låt, igenom album efter album. Instrumenten där bakom, var de enda som förstod, vad jag och han kände – därför vet jag vem kvinnan på Hagnesta Hill-omslaget, är
och vi använde oss aldrig av vapen och ammunition för att fånga in, vår tiger han ville ha oss ändå och jag ville ha dem, så nära inpå
mycket är i vägen för mitt fysiska, liksom psykiska liv– hjärtat slår inte som det ska och blodiga krigsscener kommer aldrig försvinna från min näthinna men tillsammans med Joakim, slår vi allt
och det är inte vapen och ammunition, ni känner det är kraften, som dess tiger avger och sänder
-Lyssnar på Atmosphere. Ligger i sängen, har ont i magen, tänker för mycket, är trött som ett as.
Och vill somna om, men det går inte för sig. Ska sova tidigt ikväll.
Svar: Jag har faktiskt tänkt på någonting liknande, den senaste veckan. På just turtorials men även på utmaningar. Typ veckans/månades-utmaning. Lägger upp ett klipp på nå trick jag ska lära mig på en vecka/en månad. Men skulle även kunna lära ut det jag kan. Jag ska verkligen göra allt för att sätta denna idé i praktik.
Svar: Jag stör mig riktigt hårt på att du inte kan skriva ditt namn. What's up with that liksom, står du inte för vad du säger? Aja, nog om det.
Jag vet inte riktigt om du försöker se vad jag vill komma fram till. Såg du inte mina exempel? Läs inlägget igen.
Jag utvidgar mig, jo. Jag lyssnar på så mycket musik. Är intresserad. Jag säger själv att jag lyssnar på hiphop.
Men in my opinion så låter det lite dumt när någon säger att den lyssnar på hiphop, när den bara gillar en låt, från nån grupp/artist.
Alltså, jag vet inte riktigt varför du blir så upprörd? Jag blir frustrerad över allt som har med människan och göra. Känner du mig ens,?För då hade du vetat det. Och vadå, måste man vara ett störtjävla proffs för att säga att man älskar att skate'a eller åka longboard, man tränar ju? Jag tränar varje dag. För jag älskar det. Sen hur duktig man är, spelar fan ingen roll?
Förlåt du kära människa som tydligen inte känner mig, att jag sjunk i dina ögon. Men jag ser faktiskt inte varför.
Jag sätter mig inte i någon kategori, jag säger inte att jag är hiphopare eller skate'are. Jag skulle likagärna kunna hållt på med balett o lyssnat på klassisk musik, och fortfarande skrivit detta inlägg.
Jag är inte I dont give a fuck, med någonting. För jag är den som uppmärksammar och sedan stör mig på allting, men jag skulle aldrig kunna vara elak mot en människa för att jag stör mig på den. Därför skriver jag i min blogg, utan att kränka någon.
Har du någonting mer du vill ha svar på, så skriv på fb. Visa vem fan du är. Fegis.
- För någon dag sedan började Malaika rota bland mina kläder, satte på sig plagg efter plagg. Det resulterade till detta klipp. Det är meningen att man ska skratta tarmarna ur sig, så skratta på ni.
Jag själv fnittrar lite smått.
Jag har både filmat och klippt ihop filmen. Beröm till mig, alltså. EHE.
- Dricker ApelsinJuice och lyssnar på musik som: NIN, APC och Tool. - Min musiksmak äger, utan tvekan.
Enda grejen med mig som jag är hundra procent nöjd över. Jag lyssnar liksom på allt från Old School Hiphop till DSBM, till Post-Hardcore, Post-Rock, Alternative Rock/Metal osvosv. Gillar alla typer av musik.
Och jag ser det som en bra egenskap, att kunna göra det. Think about it.